Vår historia.

Folkbildningen började i kyrkan.

Kyrkan hade ansvaret att utbilda och fostra barnen enligt kristen moral, men det var föräldrarna som hade den praktiska uppgiften att föra över kunskaperna.

1842 införde Sveriges riksdag krav på folkundervisning. Därmed ryckte staten utbildningsansvaret från kyrkan. Det var främst två omständigheter som drev fram folkskolereformen: dels en kraftig industrialisering och dels en dramatisk befolkningstillväxt. 

Industrin upplevde ett stigande behov av utbildad arbetskraft samtidigt som befolkningsökningen skapade ett växande proletariat (”den farliga underklassen”). Man ansåg att proletariatet var i behov av moralisk forstran eftersom man befarade att den kunde skapa oroligheter i samhället. 

1860 fick folkskolan statsbidrag och därmed ökade samhällets krav på skolan. Med det spred sig den allmänna insikten att kunskap är makt samt att den kunde vara en väg ur fattigdom och en lockande möjlighet till klassresa. 

Vid den här tiden inleddes även de första diskussionerna om lärarnas förhållande till skolbarnens föräldrar.

Sveriges första föräldraförening.

Det första inititativet togs 1892 av Jonas Jonsson, folkskollärare vid Gustavsbergs skola på Alnön utanför Sundsvall. Där och då bildades Sveriges första föräldraförening. 

”Skolan och hemmen bör hjälpas åt” sa han och tillade bland annat att ”vi som förälder måste föregå med gott exempel”. 

Fyra år senare gavs den första publikationen ut med titeln Hemmet och skolan. Avsikten var att öka föräldrarnas intresse för barnens skolgång. 

Det var en idé som mottogs väl på Whitlockska Samskolan i Stockholm, men det var på Göteborgs Högre Samskola som den utvecklades vidare. 

1908 bildades Föräldraföreningen Samskolan I Göteborg. Skolan verkade under parollen ”den bättre hjälper den svage” och i programförklaringen kunde man bland annat läsa att ”kontakten mellan hem och skola skall stärkas genom ofta förekommande möten mellan föräldrar och lärare.”

 

Föräldraråd på varje skola!

1933 föreslog ingenjören och professorn Edward Hubendick – som var ledamot i Svenska Vetenskapsakademien och aktiv i föräldraorganisationen Skola och Hem – en omorganisation av den svenska skolan i åtta punkter. 

Det var punkt nummer sex som gav föräldrarörelsen en rejäl knuff framåt. Där formulerades kravet att en ”föräldrarepresentant insättes i Skolöverstyrelsen och att föräldraråd inrättas på varje skola”. 

1941 bildades Målsmännens Förening. Bland initiativtagarna fanns bland andra Alva Myrdal. Syftet med föreningen var att ”vara opinionsbildande i skolfrågor”, något som för övrigt möttes med syrliga kommentarer i SvD.

Riksförbund, tidskrift och skolombudsman.

1946 konstaterade man från föräldraföreningar runt om i landet att det fanns ett behov av ett centralt språkrör för föräldrarna. Ett stort upprop till föräldraföreningarna ledde till att man bildade Målsmännens Riksförbund. Under året anslöt de flesta föräldraföreningar till det nya förbundet. 

Ordförande Sten Wahlund väckte uppmärksamhet genom att ta upp frågan om rashets i riksdagen. Förbundet beslöt att ge ut tidskriften Barn i hem, skola och samhälle. Och på förbundets inititiativ infördes Skolombudsmannen i Skolöverstyrelsen.

Under efterkrigstiden ökade tilltron till vetenskaplig expertis för att komma tillrätta med olika samhällsproblem. För skolans del resulterade det i att sakkunniga experter tog allt större plats i organisationen och att föräldrarna föstes ut i periferin. Den rådande uppfattningen var att föräldrarna inte ansågs ha tillräckliga kunskaper om vare sig pedagogik eller om barnets utveckling. 

Fördelen var att kraven på ett helt nytt modernt skolsystem skärptes. Det förde med sig en genomgripande förändring av hela skolan, bland annat avskaffades agan i skolan (tack vare Alva Myrdal och hennes engagemang i Målsmännens Förening). 

I tidningen Arbetet kunde man till exempel läsa: ”Både undervisningen, lärarkåren och barnen vinner på att denna sista gamla fördom från en gången tid definitivt försvinner”. 

Baksidan var att Målsmännens Riksförbund mer och mer utvecklades till ett elitförbund.

Förbundet växer.

Under femtio-och sextiotalet inriktades verksamheten mest på att utvecklas organisatoriskt och växa. På tjugo år ökade antalet föreningar från ett sjuttiotal till dryga tusentalet.

1951 genomfördes en nio dagar lång utställningen Mamma, pappa, plugget och jag. Det blev en enastående succé, som upprepades två år senare med fördubblat besöksantal.

1954 startade Målsmännens Riksförbund i samråd med Skolöverstyrelsen en rådgivningsverksamhet i ekonomi för skolungdomar. Samtidigt poängterade man föräldrarnas medansvar i de ungas ekonomiska fostran. Verksamheten drevs av Orvar Josephsson och finansierades med bidrag från näringslivet. Den utvidgades 1959 till att bli en särskild ekonomisk upplysningscentral.

1955 startade Målsmännens Riksförbund tillsammans med Skolöverstyrelsen och Tobaksmonopolet den första antirökkampanjen bland landets skolor. I den ingick även ett samarbete med Svensk Filmindustri för att stimulera till ”bra” barn- och ungdomsfilm.

Lärarna tvingades bort.

1965 uteslöts lärarna ur förbundet. 

Orsaken var att man ville försäkra sig om att det var hemmet och skolan som låg i fokus. Man ansåg att lärarna riskerade att hamna i intressekonflikter genom att de, å ena sidan förväntades företräda kollegor och egna fackförbund, å andra sidan föräldrarna och eleverna. 

Det var ett beslut som kom att debatteras flitigt internt under de kommande åren. En annan följd blev att de lokala föräldraföreningarna därefter valde att kalla sig Hem och Skolaföreningar.

Nytt namn, ny roll och nya krav.

1969 ändrades förbundets namn till Riksförbundet Hem och Skola (Hem och Skola i vardagligt tal). 

I samband med detta gjordes ett uppmärksammat uttalande där man underströk förbundets uppgift att utveckla och fördjupa arbetet i samverkan med skolans myndigheter, elever och anställda. 

Man passade även på att ställa en rad krav, bland dessa märks till exempel: att elevvården måste förbättras med psykologer och kuratorer på alla skolor; bättre miljö- och hälsovård; bättre anordningar för elevernas fysiska fostran; samt fria läromedel för gymnasieelever. 

Nu bestod förbundet av 1000 Hem och Skolaföreningar och 620.000 elever.

Storhetstiden.

1972 startade Hem och Skola en riksomfattande kampanj mot mobbning. I den ingick två stora konferenser i Göteborg och Köping. Minst 350.000 elever berördes av mobbningskampanjen, som även fick positivt mottagande utanför rörelsen. 

Under året gav förbundet även ut skriften De gamla och nya svenskarna – en ömsesidig anpassning som handlar om språk, diskriminering, fördomar och kulturella skillnader.

1973 genomförde Hem och Skola tillsammans med Skandia den landsomfattande kampanjen ”Barnet och trafikmiljön”. Syftet var att granska den lokala trafikmiljön och inventera farliga platser i trafiken. 

Kampanjen mottogs så positivt att förbundet tre år senare ingick samarbete med Trafiksäkerhet och NTF och startade en ännu större insats under temat ”Barn i trafiken”. 

Kampanjen pågick under sommaren och innehöll en bred flora av material som broschyrer, stillfilmer, affischer och utställningar.

1978 gör Hem och Skola gemensam sak med Försäkringsbranschens Service AB. Skälet var att skapa ett åtgärdsprogram för att komma tillrätta med problemen i högstadiet. Man såg att arbetsmiljön är dålig för både lärare och elever, och att kontakten mellan skola och förälder var svag. 

Slutrapporten Föräldrar – finns dom? beskrev en mängd lokala inititativ från fjällvandringar till internatläger för elever och lärare.

1980 hade Hem och Skola 400.000 medlemmar. Med det följde ett stort inflytande. Förbundets uttalanden ledde ofta till offentliga utredningar. 

I 1980 års läroplan (Lgr 80) gavs klart uttryck för viljan att stärka sambandet mellan hemmen och skolan med följande motivering: 

”Skolan kompletterar hemmets påverkan och fostran. Huvudansvaret vilar alltid på hemmet. I samarbete med hemmen har skolan ett medansvar för att barnen utvecklas till demokratiska och ansvarstagande människor.”

Våldet, porren och främlingsskapet.

Samma år startade Hem och Skola en kampanj mot videovåldet. En enkät i Sigtuna kommun visade att 70% av barnen mellan 7-13 år hade sett minst en våldsfilm eller pornografisk film på video. 

Hem och Skolaföreningarna bjöd in elever, föräldrar och lärare till diskussion och uppmanade till initiativ mot videovåldet.

För att understryka Hem och Skolas strävan att vara till för alla föräldrar, oavsett språk- och kulturbakgrund, gjordes under året en undersökning bland invandrarföräldrar där man bad dem berätta vad de ville veta om den svenska skolan. 

Resultatet publicerades av Hem och Skola och Skolöverstyrelsen i häftet Våra barn och skolan. Publikationen väckte dessutom intresse i Europarådet. 

1985 gjorde Hem och Skola en videofilm tillsammans med Sveriges Radio och Länsskolnämnden i Kronobergs län. Filmen som bar titeln En kvart om dagen visade hur lärare och föräldrar på lågstadiet kunde samarbeta för att förbättra barnens läsförmåga. 

Innehållet byggde på den engelska Belfield-metoden. Eftersom insatsen gjorde att barnens läsförmåga ökade växte även intresset för skolarbetet.

Under samma år arrangerande även Hem och Skola genom distriktsorganisationen i göteborgs kommun, ihop med Lions fotografier utställningen "Om inte droger fanns"

1986 hade Hem och Skola nära 2000 Hem och Skolaföreningar.

Misstaget.

Ända sedan i början på 70-talet hade Hem och Skola drivit idén att varje skola borde ha ett föräldraråd, ungefär som ett elevråd. Idéerna konkretiserades och mellan åren 88-96 beställde våra styrande politiker en rad utredningar i syfte om att se hur ett ökat och lokalt föräldrainflytande kunde etableras. 

Här begick Hem och Skola ett fatalt misstag. Man utredde inte frågan ordentligt innan idén fördes fram. Hade man gjort det hade man antagligen upptäckt att Hem och Skola var mest lämpade att driva dessa föräldraråd. Senare utredningar har nämligen visat att idén är god men att den fallerade på grund av bristande struktur – något som Hem och Skola kunde ha bidragit med. 

Därmed hade förbundet lyckats med det beklagliga konstycket att skriva bort sig själva ur handlingen.

Inte nog med det, skolan utsattes samtidigt för stora förändringar. I snabb takt kommunaliserades skolan, friskolor infördes och fria skolval lanserades. Det innebar att Hem och Skola plötsligt tvingades förhandla med 270 lokala parter istället för en statlig. 

På så sätt förlorade Hem och Skola både insyn och inflytande, varpå medlemstalet sjönk ytterligare.

Och det skulle bli värre.

Krisen.

2003 var medlemsantalet nere på bara 1000 medlemmar. I förbundsledningen förstod man att det krävdes nya lösningar för att finansiera verksamheten. 

En idé var att knyta till sig sponsorer som företagsmedlemmar. Så man väckte liv i förbundets bolag, Hem och Skola utveckling i Sverige AB, och tecknade ett 30-årigt avtal med ett telemarketingföretag. 

På kort tid fick man in 30.000 stödjande företagsmedlemmar och, via dem, fem miljoner kronor årligen. 

2010 sände SVTs Uppdrag Granskning ett inslag där man påstod att Hem och Skolas representationskostnader inte stod i proportion till verksamheten.

I programmet anklagades Hem och Skola även för bidragsfusk. Man hävdade att ledningen hade räknat sponsormedlemmar som bidragsberättigande medlemmar, en åtgärd som stred mot Skolverkets regler, menade man.

Den slösaktiga representationen går inte att försvara. Idag betraktas den av Hem och Skolas ledning som ett grovt övertramp som inte alls är förenlig med verksamhetens uppförandekoder.

Men när det gäller det påstådda bidragsfusket visade Skolverkets särskilda granskning att där hade SVT fel. I Skolverkets protokoll från 20 december 2010 och 20 maj 2011 framgår tydligt att det inte fanns någon grund för anklagelsen.

Rättelsen hade mindre betydelse. Det som sägs i medierna är som bekant det som gäller, vare sig det är rätt eller fel.

Krisen var ett faktum.

Stålbadet och nystarten.

2010, direkt efter SVTs granskning sades alla avtal upp med omedelbar verkan. Kansliet stängdes. Personalen sades upp. Alla papper och inventarier magasinerades. 

Kvar fanns endast cirka 300 lokala föreningar, varav endast ett hundratal var aktiva, och ett riksförbund som i stort sett bara existerade på pappret. 

2013 påbörjades ett omsorgsfullt arbete med att inventera, strukturera och digitalisera verksamheten. 

Stadgar skulle moderniseras, ny styrelse rekryteras, uppdragen förenklas, målen skulle ifrågasättas, strategierna omformuleras och taktikerna tidsanpassas. 

2015 – stålbadet är över. Hem och Skola känner åter optimism och ser fram emot att ta sig an nya utmaningar. Nu gör vi om och gör rätt.

Ny utmaning – modernisera skolan.

Alla kan se att skolan inte fungerar tillfredsställande. Samhället ställer krav på våra unga som skolan inte längre klarar att leverera. 

Det får konsekvenser för framtiden: 

Vi får som land svårare att konkurrera, både inom och utanför landets gränser. Och, som följd av det, blir det knepigt att hålla levnadsstandarden uppe.

Idag lever vi i ett högspecialiserat samhälle där det inte ges något utrymme för resursslöseri. Där är barnen kanske vår viktigaste resurs. Det är de som ska ge oss en framtid, där även du som pensionerad förälder eller avtackad företagare ska få plats.

Har vi råd med en skola där en av åtta skolbarn hamnar i ofrivilligt utanförskap som begränsar dem som vuxna på grund av ineffektivitet? Det gäller såklart alla elever, men det drabbar högpresterande och lågpresterande barn särskilt hårt. 

Det resulterar vanligen i långtidsarbetslöshet, psykisk ohälsa, kriminalitet och missbruk. Se här vad det kostar din kommun.

Så länge dagens skola slösar bort barnens framtid och samhällets resurser har vi på Hem och Skola ett meningsfullt arbete att utföra. 

Vi betraktar oss själva som barnets talesperson i skolan. Vårt fokus ligger på skolmiljöfrågor. Vårt uppdrag är att förbereda skolbarnet för ett fullvärdigt liv som vuxen. 

Vår stora utmaning – och dröm – är att alla skolbarn ska få möjlighet att utvecklas till fullt fungerande, lyckliga samhällsmedborgare och på så sätt bidra till samhället istället för att fördyra det. 

För att nå dit måste vi skapa en skola på barnets egna villkor istället för tvärtom. 

Skälet är väldigt enkelt:

Det är bättre att bygga ett starkt barn än att laga en trasig vuxen.

Du är varmt välkommen att hjälpa till.

Hjälp oss